har det bra...

egentligen har jag det bra... jag har inga åkommor som kommer att förstöra livet för mig... det finns andra som har det värre... som inte vet vart det slutar... jag vet ju ändå ännu vart jag ska o. vad jag vill... jag ser inte slutet än...

men nu är det så ändå att jag ev. har myom el. någon annan växt inne i livmodern som behöver utredas... inte så kul att höra... eftersom det kan försvåra drömmen om att få barn... o. den längtan efter barn blir bara större o. större... o. jag kommer underfund med mig själv att jag får nöja mig med mindre o. mindre... innan jag hade några som helst problem med barna skaffandet el. tanken på familj så tänkte jag så där 3-4 barn vill jag nog ha... ju längre tiden gick... sambon var tveksam o. jag fick mera familjekänslor så måste jag väl nöja mig med 3... sedan när det visade sig finnas problem så fick jag tänka om... 2 barn är nog riktigt passligt när man har svårt... o. nu då... med ivf o. fet i bagage så ser det ut som om 1 barn... o. idag... så sjönk siffran nog nästan till inget barn... o. hur klarar man sig med den tanken??? att inga barn i den här familjen... att då sedan enbart glädjas åt andras barn o. föjla med i deras uppväxt...

adoption verkar ju vara en dödsdömd tanke... sambon tycker det är ålderdomligt att gifta sig... vilket är ett kriterium för att ens ansöka om adoption... så där var det ute redan nu... sedan har jag också min hälsa tror jag som skulle kunna tänkas sätta stopp på det hela... hur klarar jag mig... överlever jag o. orkar jag vara mamma heltid... mitt svar är förstås ja på det det är inget som jag ens skulle fundera extra över... jag anser mig lika frisk o. stark som vem som helst... men man vet aldrig... o. med tanke på att en njurtransplanterad ha sin njure ca i 7 år i medeltal så ligger jag inte så långt ifrån den siffran... tänka sig... jag har varit njurtranspl. i 5 år nu... i slutet av augusti... helt otroligt egentligen... men mina värden säger också en hel del... men jag tror att det kommer av att jag försökt att få barn... o. den medicinen som man tar till det säger nu att det räcker... tillbaks till den medicinering som jag hade tidigare skulle vara mycket bättre... men vad gör man... jag tänker nog försöka så länge det bara går att försöka få barn... tills de säger att nu räcker det... det kommer inte att funka... det känns nog så trist med detta idag så... o. nu snart om ca en halv timme ska jag på en arbetsintervju...

med all den här motvinden som jag jobbat igenom nu i vår tycker jag att det är dags att jag börjar få lite medvind nu... nu är det jag som ska ha turen o. få ett jobb som skulle vara fast... dessutom är det ju så... att jag börjar inte orka med med så mycket motgångar hela tiden... det börjar ta på psykiskt nu... det gör det...

arb.intervju snart... måste börja tänka positivt o. göra mig ev. vacker... så de ser att jag är jag o. att jag är rätt för jobbet...

inget hemmafrusmaterial...

jag sitter här... vakna kanske för 1,5 tim sedan... druckit en kopp kaffe o. ätit lite mörk choklad... nå... vad gör jag nu då... jo... sitter o. spelar små dumma spel o. funderar på allt vad jag borde göra... t.ex. fixa en paj... jag fundera att jag ev. kunde baka semlor idag... men... hallå... hur långt har jag kommit på det nu? ingen vart... sitter bara o. drömmer... alltså jag måste få mig ett jobb... jag skulle bli tokig om jag var arbetslös länge... jag måste få rutin på min vardag genom ett jobb... annat går bara åt skogen... alltså är jag inget hemmafrusmaterial... snarare lyxhustrumaterial...o. det är ju inget att skryta med... el. hur...

halvt lurad...

det känns som om jag blivit lurad idag... jag o. min kära sambo kan ju inte få barn på naturligväg utan genom ivf o. fet... så nu är vi igång igen efter vårt missfall... så jag knaprar tabletter o. idag var det dags för ul... där då ser gyn. att det är en vätskefylld blåsa mitt i... o. om det ev. då kunde vara en graviditet... jag blev lite fundersam o. sa att mina äggledare är igen täppta o. det borde inte funka den vägen... nå... men han tyckte nog ändå att man kunde göra ett grav.test... vilket nu visa negativt... men min tanke var ändå där... med detsamma... tänk om jag är gravid... han till o. med börja tjuta... men som sagt... det visa negativt...

så... jag fortsätter knapra tabletter o. ett nytt ul i nästa vecka... o. då hoppas jag också att et blir... det skulle ju vara så så så underbart om vi ändå kunde lyckas o. verkligen lyckas den här gången... men det känns som om det inte är riktigt den chansen den här gången... nå... det är en annan sak...

en sådan där vätskefylld blåsa hade jag efter första gången med ivf också... så... jag hoppas den försvinner på en vecka nu då... så det är fritt fram...

vi har flyttat...

nå ja... vi har flyttat... flyttat till en mormorstuga mittemot vår tomt där vi snart ska börja med ett av livets större projekt... vårt hus...

det går väl ganska bra med det... vi håller på (egentligen är det bara T) att fixa bygglov... papper som ska ifyllas o. lämnas in till kommunen... det ska förstås också dit lite ritningar på huset o. sånt också men det verkar fixa sig det också... det är lite smått spännande just nu med allt som sker... det verkar gå fortare än man tror... o. jag hoppas på det bästa... tänka sig... ett rött trähus med vita knutar... precis som det ska vara... o. en av de vackraste utsikterna kommer vi att ha... det här blir nog bra det... vänta o. se bara...

inför flytten var jag nog lite nervös över katten också... men han verkar ha anpassa sig ganska bra... men man vet aldrig vad en katt kan få för sig... men än så länge har han kommit när man lockar på honom... första veckan fick han vara inne hela tiden i ca 3-4 dagar... men sen började T ta honom med ut när han själv var ute o. fixa o. dona... kanske det hjälpt en del det också... för han jama o. jama mest hela tiden innan... nu jamar han för att han vill ut... o. kan förstå det för det mesta... det är ju vackert väder... så egentligen borde jag ta o. gå ut o. njuta av solen som skiner idag... kanske det kanske...