jag bara vill...

idag är jag nog nästan riktigt ilsk, fundersam o. ledsen... allt på samma gång... alltså... jag vill så gärna få ett barn... en som är sammansatt av både jag o. gubben... en liten person som har våra bästa o. sämsta sidor... det känns som om jag bara gör fel... det är mitt fel att vi inte får något barn... nå... på ett sätt kanske det är det... jag menar... det är ju mina äggledare som är ur funktion.... vill så gärna... kan vi inte lyckas att få ett barn snart... lyckan är ju bara det att se ett barn skratta o. vara glad o. må bra tillsammans med sina föräldrar... ja...

att veta...

just nu känns det som jag vet en del... o. en sak som jag inte vet...

jag vet att jag inte kommer att bli mamma i oktober... det känns lite hårt men så är det... jag har följt gravidforumet där jag själv var... men igår kom jag fram till att jag måste sluta läsa det... de andra har börjat känna barnets små rörelser o. det gjorde ont i hela mig... så det slutar jag med nu...

jag vet att vi fått sålt lägenheten o. det känns bra för det betyder att snart kommer vi att börja bygga på vårt nya hem... o. det känns bara bra...

jag vet var jag kommer att bo under tiden vi bygger vårt hus... i en liten stuga mittemot... o. det känns bara toppen... för det betyder mera ork o. tid till att bygga... o. så behöver inte kissen riva upp sitt nya hem två gånger... utan får finnas på rätt plats hela tiden... det känns toppen...

jag vet att vi kommer att göra nytt fet så småningom... när den tiden är inne att jag är redo... men det enda jag är rädd för är att det kan gå ända in i augusti innan vi får börja på eftersom kliniken har semester i juli... ajajaj.... nå... då är det så då....

det jag inte vet är var jag kommer att jobba efter den 4 juni... vad händer då? jag skulle så gärna vilja ha ett jobb... så att jag skulle kunna känna mig säker sedan till hösten... gärna ett fast jobb så jag skulle ha något att gå tillbaka till efter att jag t.ex. varit mammaledig o. så... oj vad man önskar... vi får se vad som händer... jag söker o. söker bara det skulle komma upp något passligt...

vill börja springa...

idag när jag var ute o. gick så testade jag på att springa den sista kilometern... o. det gick... men jag har lite sjuka vader... jag undrar vad jag gjort... men jag tror nog jag ska testa igen... kanske på torsdag... kanske det skulle passa som springandagar... skulle kanske vara något... kanske det skulle hjälpa min kondition också... nu så ska jag hänga upp tvätten o. sen duscha... springer man svettas man definitivt... så... i duschen med mig...

går vidare...

läste nyss i en ivf-blogg att det var en som kämpat länge blivit gravid... jättehärligt... det är kul att höra sånt... el. läsa sånt...

jag själv försöker ta mig vidare... önska de små blödningarna ska sluta... men de kan ju hålla på en stund till så jag ska inte hoppas på för mycket... om ca en månad ska jag o. ta ett hCg-blodprov... det kommer alltså ta ett tag innan jag kommer att få göra ett nytt försök... vi är också tillbaka satta på den kommunala kön.... men jag vet inte hur långt tillbaka vi har trillat där... vi skulle ju ha fått plats där nu i april om vi inte skulle ha blivit gravida... jag skulle ju själv inte tagit bort mig från listan om de inte skulle ha ringt o. erbjudit platsen tidigare... jag menar att jag skulle ringt när jag visste att det lilla knyttet hade klarat sig... för jag var ju beredd på att få tid i augusti... men nu får vi väl nog vänta till augusti i nästa år... vad det nu ser ut... så då är frågan om inte nästa fet funkar... kör vi mera privata försök... ja... jag vet inte... men jag hoppas vi hinner med vårt nästa fet innan de tar semester där på kliniken...

ja... det tåls att fundera på... dels kostar det o. dels så har vi ett annat projekt på gång... vi kommer ju att bygga hus... det att bygga hus kommer att kosta ännu mer pengar o. tid... o. som jag ser det kommer jag väl inte att ta det så lugnt heller så vida att jag inte redan är gravid... för då måste jag... hopps att nästa gång blir vår gång... vår gång att få bli föräldrar... inte ofrivilligt barnlösa än en gång....

stark...

idag fick jag en "komplimang" om att jag är stark... som sagt... jag hade missfall förra veckan... men jag åkte tillbaka till jobbet idag... där fick jag den kommentaren... men jag kan inte gräma mig mera över det... det gjorde ont... o. jag vill inte att någon ska upp leva samma sak... för så ont gör det... i både kropp o. själ... men jag visste att det kunde hända... det fanns en risk som det gör för alla kvinnor som väntar... önska bara att jag slapp det men nu är det inte så... jag skulle igenom det där också... o. nu är jag här... försöker lägg det bakom mig... men kände att jag måste skriva något om det... jag klarar nog det... vi går vidare... vi försöker på nytt... o. hoppas att vi lyckas nästa gång... jag vet att det fäster... jag vet att det kan bli ett barn till slut... det är bara att inte ge upp hoppet... o. längtan efter ett barn... i slutändan kanske det bara blir ett... även om jag engång såg mig själv med en stor familj... men det tåget med stor familj har väl ändå gått för länge sedan... jag är ju ändå 33 år... kanske lite sent att börja bilda familj med många barn då... dessutom med mina problem...

elände....

ja... min graviditet varade inte länge... knytte sa upp kontraktet i v. 8+1... igår låg jag på sjukhuset o. fick mediciner som hjälpte mig att "stöta bort det"... smärtsamt o. hemskt... hela upplevelsen av missfall är tung... önskar det inte åt någon....

det jag gör ska jag tydligen göra tusen gånger svårare än alla andra... varför kan man undra... det känns som ja.... vill så gärna ha barn... o. jag trodde det var vår tur nu... men nej... oj nä.... var ska jag nu ta krafterna ifrån? jag vet att vi har två i frysen... men jag var ju gravid... det lilla knyttet levde... jag såg hur hjärta pumpa o. på... 1,5 v. senare så ville det inte mera... ville inte mera...